-Tilde, det börjar nu!
-Va? Sa jag och tittade upp. Jag hade svimmat, det var föreställning på kulturskolan idag, och jag skulle uppträda och dansa. Men det fanns ett problem och det var att jag hade väldig scenskräck. Efter ett tag var det min tur, jag gick upp på scenen, stod och stirrade på de som satt i publiken. De satte på musiken. Och jag visste inte vad jag skulle göra, jag hade glömt alla stegen. Tillslut började jag hoppa runt lite iallafall. Efter ett tag insåg jag att det som jag gjorde såg jätte konstigt ut. Alla i publiken stirrade konstigt på mig. Jag sprang av scenen och satte mig på golvet i dans salen och efter ett tag kom min danslärare Angelika in.
-Vad var det som hände? frågade Angelika.
-Jag har scenskräck, Sa jag.
-Varför har du inte sagt något?
-Jag har inte vågat.
-Du ska alltid säga allt sånt till mig Tilde.
-Okej, jag gör det nästa gång.
-Bra! Vill du bli av med din scenskräck för då kan jag hjälpa dig.
-Okej! Men hur?
-Du får se, vi ses imorgon här så hjälper jag dig.
På vägen hem så tänkte jag mycket på vad Angelika hade sagt. Hur skulle hon kunna hjälpa mig med min senskräck. Nästa dag när jag kom till dansalen skulle jag och Angelika öva på att bli säkrare på dansen.
Efter två timmar när vi hade dansat gick jag och Angelika och åt lunch. Under lunchen pratade vi mycket om vad jag behövde göra gör att bli av med min scenskräck.
-Jag tänkte att du skulle öva på att dansa för en liten publik först, sa Angelika.
-Okej, ska vi göra det nu, efter lunchen?
-Nej, jag tänkte att vi skulle gör det imorgon.
-Men kan vi öva mer innan nu, sa jag.
När jag kom till danssalen nästa dag satt massa människor på en lång rad och kollade på mig. Angelika kom fram till mig.
-Idag ska du dansa för den här publiken, sa Angelika.
-Men jag kan inte någon dans.
-Jo,den som vi öva på igår.
-Ja,just det. Jag gick ut och ställde mig på dansgolvet. Och det kändes faktist inte så farligt. Musiken sattes på och jag började dansa. Jag vet inte vad som hade hänt men jag kände ingen rädsla.
-Gick det bra, fråga Angelika när jag gick av scenen.
-Ja,jag vet inte vad som hände men jag tror att jag har blivigt av med min scenskräck.
-Vad bra, tror du att du kan vara med på nästa RIKTIGA föreställning?
-Ja det tror jag, det var ju jätte kul.
-Om du vill kan du komma hit varje dag och öva med mig?
-Ja,jätte gärna. Jag och Angelika övede varje dag.
Två månader senare uppträdde jag som jag aldrig gjort förr. Och jag kände ingenting, jag tror det hjälpte att öva med Angelika. Efter dans föreställningen fick jag kramar av mamma, pappa och Angelika. och en massa blommor.
SLUT!
